stentroll

Sitter i en sliten, fläckig skjorta. Den har inte tvättats på veckor. Luktar svett och är solkigare än något annat klädesplagg jag äger.
Dricker för starkt kaffe och gnuggar mina svullna ögon. De har inte gett med sig ännu.
Minnen från inatt sitter kvar i tankarna och i ögonen. Så många tårar.
Äter sista biten av pizzan som legat sen i förrgår i kylen. Läser förstrött ur en bok för att uppehålla tankarna.
Funderar över att röka. Det skulle passa så jävla bra i bilden av misär som jag lever i.

Favoritkaffemuggen är odiskad sen flera dagar tillbaka. Den har ett centimetertjockt lager mögel flytandes på kaffet som fortfarande är kvar. Det är slut på glas och muggar i skåpet, allt är skitigt. Utom den rosa muggen. Den dricker jag kaffe ur nu. Jag gillar inte rosa.
Kaffe med nästan för gammal mjölk. Måste ha mjölk i kaffet.

Lyssnar på Dark Tranquillity, musik från tidiga tonåren. Bäddar in mig i tonerna, i den mörka rösten med ord som jag nästan inte hör.
Tryggheten i minnen av tidigare mentalt kaos. Längtar bort, längtar till något. Inbillar mig att jag längtar efter mamma, eller mormor, bara för att veta vad jag längtar till. Jag vet att de inte kan hjälpa, det spelar ingen roll hur mycket jag längtar, jag är ensam i tankarna.

Håret är nytvättat, alltid något.
Klockan är halv tolv. Jag ska byta om, sminka bort svullnaden och de rödgråtna ögonen, rycka upp mig och följa med Anna ut till lajvområdet för att packa ihop.
Packa ihop sakerna från lajvet jag rymde från. Rymma från sin verklighetsflykt.
Hur mycket kan man fly innan man flyr från sig själv?