stentroll

jag har tjatat en del på facebook om att jag behöver ett äventyr ett tag nu.

Nu hände det. Jag började som vanligt tänka på Skottland, så här lagom tills att pengarna trillar in.
Den här gången pratade jag om det högt med rätt person. Torun.
På måndag åker vi och på Fredag kommer vi hem. Jag har hittat ett relativt billigt boende i Edinburgh, i närheten av Grassmarket, känn på den! :D
Boendet går på 42 pund för alla nätterna och resan tur och retur på 890 kronor.
Jag måste omboka min tid hos Ingrid. Hon kommer att döda mig, men så får det vara!

Jag fick just ta extra concerta. Jag märkte hur jag frästa på joel under ett möte och hur hela världen tränger sig in i min hjärna och förvrider alla sinnen till en virvelvind.

Jag skulle behöva ett par hörlurar så att jag kan gömma mig i en egen värld utan blir störd hörselvägen, men katten har tuggat av sladden på de senaste jag köpte, så det är ett problem. Dock skrek jag på hjälp på facebook om det, och vem vet, jag kanske har tur.

Mötet handlade om det stora lanet i höst, saLAN, som vi ska arra i badhuset tillsammans med kommunen, det kommer bli najs. Jag verkar få fria händer med cafét, och förhoppningsvis kan jag göra något bra utav det.
Framför mig ser jag ett hörn med några runda bord med dukar (dukarna är viktiga, jag vill skapa en mysig känsla) och stolar, kanske några soffor, kuddar på golvet, mängder med brädspel, pyssel av alla olika slag, tv-spel och massor av mumsigt att käka. Levade ljus vill jag oxå ha. Åh, det här blir bra.

När jag kom upp från mötet, som vi hade nere i källaren var hela kiosken full av folk som satt ivägen och (omedvetet) förstörde verksamheten. Nog för att de är snälla människor och att jag tycker om dem så höll jag på att explodera. Sitter man här ska man banne mig jobba och vara fokuserad på kunderna. SPECIELLT om man sitter mot kioskbordet. *suck*
Som det nazitroll jag är så bad jag dem gå iväg. Hurra för att de förstod att det var extra viktigt att försvinna ur min åsyn när jag förklarade att min medicin hade gått ur kroppen.

På tal om medicinen, jag märker av effekten av den enormt, hela mitt liv blir enklare när jag tar den, jag fungerar. <3

Nu sitter jag nere på lanet. Det var egentligen inte meningen att jag skulle vara här, men ja, kan jag låta bli?

Jag har ont i knäna/höfterna/benen igen, snart i den grad att jag lär ta fram kryckorna. Imorse hade jag en aning feber, vilket gör att jag börjar misstänka en inflammation. Det är nästan så att jag önskar det, för då kan inte läkaren säga "nej, det är inget fel på dig, gå hem."

Febern gjorde dock att jag inte gick till praktiken idag. Det känns fail att jag sitter på lanet när jag inte var på jobbet, men det är bättre för mig att sitta här och vara deppig än vad det är att vara hemma, för hemma är jag dessutom deppig över att jag är ensam. jag blir deppigare än vanligt när jag är sjuk.

Jag är i övrigt fruktansvärt glad över att jag är så pass välmående i psyket som jag är. <3