Första inlägget
Ja, hej och välkommen till min blogg. (Hjälp... )
Dagen börjar med en dum väckning av en irriterande lillasyster som kräver hjälp med att bära bort ett antal lådor, innan man hunnit stoppa någonting i sig. "Vakna sömtuta! Jag ska ha hjälp nu! Du lovade igår, kom nu!"
----------------------------------------------------------------------------
Midsommarafton:
Regn och sol, blå himmen och moln. Svenskt väder.
Sill och potatis, grill och inte så välsmakande potatissallad. Midsommarmat.
Fladdrande tunna tunikor och volangkjolar, svag sminkning och dunstande parfym. Mödrars midsommardress.
Stålarmerad korsett och kjol, tuperat hår och massor av smink. Min midrommardress.
Skratt och gråt, ensamhet och gemenskap. Midsommarfesten.
Det kanske framgår att jag inte är allför förtjust i midsommarfirandet. Varför? Jo, för att vi varje år har ett gräl om hurvida jag kan se ut som jag vill eller inte, för att vi åker iväg till en "fest" där det bara finns vuxna och barn. Vart ska då jag, den 16 åriga flickan ta vägen? De vuxna vill inte ha mig vid sig, jag är för liten, samtidigt som barnen tycker att jag är för stor.
Det slutar att jag sitter själv i en soffa, ritar eller läser och längtar efter vänner.
-----------------------------------------------------------------------------
Dagens utseende:
Morgon: Svart satinnattlinne, ljusblå fleecemorgonrock, morgonfrilla och inget smink.
Förmiddag: Blåa jeans (för stora och av herrmodell) och blå urtvättat ärvd t-shirt. Samma frisyr som tidigare. Fortfarande inget smink.
Eftermiddag/kväll: Röd sidenkorsett (egensydd), kort svart kjol med tyllunderkjol. Svart öppen skjorta över.
Knästrumpor och träskor. Håret i antingen tuppkam eller någon invecklad frisyr och en fantasifull sminkning som täcker halva asiktet. (nej, inte några gothartårar, snygga snirkliga mönster)
----------------------------------------------------------------------------
Ikväll kommer jag att bli skämtad om. Det är de vuxnas sätt att hantera att jag ser så annorlunda ut.
Är det något som jag måste ta för att se ut som jag vill? Att bli skämtad om, pekad på, skriken på, skrattad åt, kommenterad?
Tydligen, för inte går det en dag utan att någon gör något.
För att vara egensinnig krävs det styrka, vad gör man om det inte finns att tillgå? Man fortsätter ändå, och bygger sig starkare, genom kommentarerna.
Keep on, keep the strength, keep yourself the way you wanna be.
Dagens utseende:
Morgon: Svart satinnattlinne, ljusblå fleecemorgonrock, morgonfrilla och inget smink.
Förmiddag: Blåa jeans (för stora och av herrmodell) och blå urtvättat ärvd t-shirt. Samma frisyr som tidigare. Fortfarande inget smink.
Eftermiddag/kväll: Röd sidenkorsett (egensydd), kort svart kjol med tyllunderkjol. Svart öppen skjorta över.
Knästrumpor och träskor. Håret i antingen tuppkam eller någon invecklad frisyr och en fantasifull sminkning som täcker halva asiktet. (nej, inte några gothartårar, snygga snirkliga mönster)
----------------------------------------------------------------------------
Ikväll kommer jag att bli skämtad om. Det är de vuxnas sätt att hantera att jag ser så annorlunda ut.
Är det något som jag måste ta för att se ut som jag vill? Att bli skämtad om, pekad på, skriken på, skrattad åt, kommenterad?
Tydligen, för inte går det en dag utan att någon gör något.
För att vara egensinnig krävs det styrka, vad gör man om det inte finns att tillgå? Man fortsätter ändå, och bygger sig starkare, genom kommentarerna.
Keep on, keep the strength, keep yourself the way you wanna be.
